Anemoner

Anemoner är en sorts djur tillhörandes ordningen Actiniaria is underklassen Zoantharia (Hexacorallia). Zoantharia är samma grupp som vi hittar stenkoraller och hornkoraller i, och de är alltså förhållandevis nära släkt med varandra. Vissa sorters anemoner är uppskattade av saltvattensakvarister, medan andra tenderar att föröka sig mycket snabbt i akvariet och skapa problem för fiskar och koraller eftersom de släpper ut gift.

De allra flesta anemonarter lever på tropiska rev, men det finns arter som föredrar kelpskogar och sandbottnar. Om du vill hålla anemoner i ditt saltvattensakvarium är det viktigt att tänka på att vissa arter inte trivs i tropiska temperaturer utan vill ha en något lägre vattentemperatur.

Anemoner har en fot och naturen hittar man ofta anemoner fastsatta på rev, stenar eller i sanden. Vissa arter sätter sig istället fast på kelp, och det finns också en grupp anemoner som inte sätter sig fast någonstans utan flyter omkring i havet.

Anemoner är i huvudsak sk. ”filter feeders”, dvs de fångar in näring genom att filtrera vattnet. Det finns dock många anemoner som får energi från fotosyntes. Anemoner kan inte själva utföra fotosyntes utan ingår i symbiosförhållanden med grönalger. Grönalgerna lever inuti vissa celler hos anemonen och anemonen får genom detta symbiosförhållande tillgång till både socker och syre från fotosyntesen. Algen tjänar också på förhållandet, eftersom anemonen ser till att grönalgerna får leva på en plats där det finns gott om solsken på dagarna istället för att flyta runt i havet där de riskerar att hamna på platser där det är ont om ljus.

Gröna alger är inte de enda organismer som gärna samarbetar med anemonerna. De bland saltvattensakvarister så populära clownfiskarna lever t ex alltid tillsammans med en anemon i det vilda. De brukar därför ofta kallas för just Anemonfiskar. Eremitkräftor är också förtjusta i anemoner. Vissa anemoner sätter sig fast på eremitkräftans skall på eget bevåg, men man har också sett hur eremitkräftor plockar anemoner och arrangerar dem på sina skal. Eftersom anemoner är giftiga och bränns får eremitkräftan ett bra skydd mot rovdjur. Anemonen uppskattar arrangemanget eftersom den kan äta matrester som far omkring i vattnet när eremitkräftan äter upp ett byte.

Clownfiskarna har lärt sig hur man lever tillsammans med anemoner utan att bli bränd, och båda parter drar nytta av samarbetet. Exakt hur clownfiskarna lyckas undgå att skadas av anemonen vi man ännu inte men det har troligen att göra med ett skyddande slemlager som fisken producerar. Om du vill ge din clownfisk en anemon i akvariet är det viktigt att tänka på att olika clownfiskarter lever med olika anemonarter i naturen. Det är därför bäst att försöka ta reda på vilken eller vilka sorters anemoner din clownfiskart föredrar. Clownfiskar kan ofta anpassa sig till en ny anemonart, men det kan ta tid och under tiden kan clownfisken skadas. I ett akvarium utan rovdjur klarar sig Clownfisken utan anemon, och de kan till och med leka utan att ha någon anemon. När de väl får en anemon brukar de dock snabbt ty sig till den och sällan simma längre bort än 15-30 cm.

Eftersom det finns så många olika sorters anemon med olika vanor, miljökrav mm är det svårt att de några generella riktlinjer för hur man ska ta hand om en anemon i akvariet. Det bästa är att skaffa mer detaljerad information om just den art du är intresserad av att hålla.

Symbioseanemoner anvendes som et fellesnavn på alle de store artene av sjøanemoner som lever i et symbioseforhold til klovnfisker. Totalt dreier det seg om ti arter fordelt på fem slekter. I akvaristisk sammenheng er slektene Stichodactyla (med 3 arter som regnes blant symbioseanemonene) og Heteractis (4 arter) de klart viktigste. De andre tre slektene er Cryptodendrum, Entacmea og Macrodactyla (hver med 1 art av symbioseanemoner).

Stichodactyla gigantea - en av de vakreste
Temaet for denne artikkelen er arten Stichodactyla gigantea, som må regnes som en av de aller vakreste symbioseanemonene. I likhet med de andre artene i sin slekt, har den forholdsvis korte tentakler som sitter tett på en dypt foldet munnplate. Munnplaten kan i ekstreme tilfeller bli hele 50 cm i diameter, men hos de aller fleste individene blir den ikke mer enn 15-20 cm. Til tross for det vitenskapelige navnets antydning om at den blir «gigantisk», så blir Stichodactyla gigantea faktisk dermed mindre enn flere av sine slektninger (S. mertensii kan oppnå en diameter på mer enn 1 meter!), og er bedre egnet for hold i akvarier.

Stichodactyla gigantea er vidt utbredt i Indo-Pacific, og en av de aller vanligste anemoneartene på korallrevene. I noen områder kan den være ekstremt tallrik, med store populasjoner av individer, tett i tett. Normalt finner man arten på svært grunt vann, gjerne på sandbunn nær land.

Stichodactyla gigantea kan være svært fargerik, med farger som spenner fra gult til brunt, rosa og grønt. Noen former kan ha intense, nesten lysende farger.

Akvariehold
Dersom man vil holde symbioseanemoner i sitt akvarium, likegyldig hvilken art, krever det dog at man tar visse hensyn ved innredning og valg av andre dyr til karet. Spesielt i mindre akvarier vil anemonene, p.g.a. sin sterke neslegift, kunne være et problem. De er svært mobile og kryper ofte rundt i akvariet, inntil de har funnet et sted å være, som tilfredsstiller alle deres krav med hensyn på f.eks. vannbevegelse og lysstyrke. På sine vandringer vil de lett kunne komme til å skade koraller og andre fastsittende evertebrater.

For overhodet å kunne sette store anemoner i et korallrevsakvarium, bør det ha et volum på minst 500 liter, og være slik innredet at anemonene ikke kan komme i kontakt med korallene. Stichodactyla gigantea er i så måte grei, ettersom den i naturen oftest finnes på sandbunn, og liker å sitte i sanden, heller enn å klatre oppover innredningen. Vær også oppmerksom på at tentaklene er svært klebrige og intenst neslende. Dersom man berører anemonen med en ubeskyttet hånd, vil tentaklene klebe seg så fast at de kan være vanskelige å fjerne uten å skade anemonen. Man kan også risikere ubehagelige brannskader på huden.

Klovnfiskpartnere
Det er vel nærmest selvsagt at man også holder klovnfisker i akvariet, dersom man først har anskaffet seg en symbioseanemone. I naturen ser man at forskjellige arter av anemoner er vert for forskjellige fiskearter. Hos Stichodactyla gigantea har man påvist 7 arter av Amphiprion; A. akindynos, A. bicinctus, A. clarkii, A. ocellaris, A. percula, A. perideraion og A. rubrocinctus. En av disse burde derfor være et glimrende valg for akvariet, selv om det viser seg at klovnfisker ofte også tar til takke med ukjente vertsanemoner i akvariet.

Den vanligste ?